Lagavulin

			Diaego äger två destillerier, Lagavulin och Caol Ila, på Islay men det blev den förstnämnda som valdes ut att representera ön när dom skapade samlingen Classic Malts. Classic Malts är sex sorter från Diaegos egna regionsindelning. Lagavulin är en kraftig, smakrik whisky med massor av doft. Detta trots en inte alls så rökig grundprodukt. Lagavulins pannor är ovanligt korta i halsen och branta med en mycket skarp sväng på lynearmen. Med sina krämfärgade byggnader utmed Kildaltonstranden och de stora svarta bokstäverna är Lagavulin lika imponerande idag som det var i mitten 1880-talet
	när Alfred Barnard besökte destilleriet. Barnard var utsänd av Harper’s Weekly Gazette och reste runt i Storbritanien under närmare två år och besökte inte mindre än 161 destillerier och beskrev dessa lyriskt. Enligt Barnard så fanns det inte mindre än tio olika lönnbrännare under 1740-talet, i början av 1800-talet fanns det två brännerier som under 1830-talet slog ihop sig till dagens, laglig, Lagavulin. Lagavulin blandas ofta ihop med Laphroaig men jag kan inte hålla med att dom liknar varandra allt för mycket. Lagavulin är betydligt torrare och mindre oljig och jag hittar inte Laphroaigens tångdoft i Lagavulin.