På något vis tycker jag att Old Pulteney borde vara en saltstänkt whisky med tanke på tätt sammanlänkat destilleriets historia är med sillfisket i Nordsjön. Under tidigt 1800-tal fick Thomas Telford i uppdrag av Sir William Johnstone Pulteney att planlägga British Fisheries Societys senaste sillfiske stad. Denna nya hamn placerades söder om staden Wick och fick efter Sir Williams död 1805 namnet Pulteneytown. Pulteneytown spelade en central roll i det Brittiska sillfisket under hela 1800-talet. I början var det mindre båtar, mindre företag och säsongsbetonat fiske men relativt snart växte både staden och fiskeriföretagen. Den brittiska staten gynnade större båtar genom subventioner. 1902 hade Pulteneytown växt ihop med Wick och de två orterna slogs samman även organisatoriskt.
1826 flyttade James Henderson sitt illegala destilleri in till staden. Han valde samtidigt att söka licens för sin verksamhet. Det som lockade var givetvis den ökande folkmängden i Wick, fiskarna lär ha supit kopiöst, men inte minst de förbättrade kommunikationerna. Vid denna tid var fortfarande vattenvägarna de snabbaste transportvägarna. Allt korn som skulle till destilleriet och all whisky som transporterades ut kom och gick via havet och då var det praktiskt att driva destilleri i en hamnstad. Hendersons whisky hade börjat finna ett visst välrykte i de större städerna söder ut och han var i större behov, relativt sätt, goda transporter än standard destilleriet.
Att formen på destilleringspannorna spelar en avgörande roll för karaktären hos whiskyn som produceras är allmänt vedertaget. Det utmärkande med Pulteneys pannor är deras enorma boilingballs. Detta medför en större reflux (återdestillering) och där med en renare sprit. I kontrast till detta så använder dom fortfarande en äldre konstruktion för att kondensera destillatet. Dom har enkla kopparspiraler som ligger i kallvattenbad, så kallade worm tubs. De congener som följer med destillatet förstärks genom den långsammare kylningen då nya, tynger alkoholer och aldehyder kan bildas och ge smak åt whiskyn.
Maltet dom använder köps från Kirkcaldy och är helt orökt. Detta, pannornas form, samt en jästid något längre än genomsnittet bland whiskydestillerierna ger en fruktig whisky för att vara en höglandswhisky. Efter destilleringen slås spriten på mestadels på amerikanska fat men även en del sherryfat. Detta kommer dom säkerligen inte att sluta helt med trotts sherryfatens högre kostnad. Destilleriets smeknamn är sedan länge The Manzanilla of the North. Manzanilla är en av de torraste sherrytyperna. Dom brukar beskrivas som lätt saltiga, se där ett saltstänk i vår whisky.